Upplåtelse av kommunens mark

Arrende är en form av nyttjanderätt som innebär att en markägare upplåter mark till en arrendator mot ersättning. Kommunen arrenderar ut mark för olika ändamål till både enskilda personer och företag. Vid kommunens samtliga markupplåtelser tecknas skriftliga avtal som reglerar villkoren för den specifika upplåtelsen.

Reglerna om arrende finns i 7–11 kapitlet i Jordabalken och skiljer sig åt beroende på ändamålet. Det finns fyra olika typer av arrenden; jordbruksarrende, bostadsarrende anläggningsarrende och lägenhetsarrende.

Nyttjanderätt kan upplåtas i maximalt 50 år, eller 25 år om marken är inom detaljplanerat område.

Vid utarrendering ska områden väljas som är lämpliga med avseende på placering, storlek och användning med utgångspunkt från översiktsplanen och övrigt gällande styrande dokument.

Arrenden ska skötas så att inga störningar på miljö och omgivning uppkommer.

Som fastighetsägare kan du även ansöka om ett så kallat avtalsservitut, om din fastighet på något sätt behöver nyttja kommunens mark.

Servitut är en rättighet som till skillnad från nyttjanderätter är knuten till en fastighet. Vanliga exempel på servitut är VA-ledningar, väg eller brygga. Servitut ger en fastighet rätt att nyttja mark på en annan fastighet för ett visst ändamål. Servitut gäller i regel för evigt vilket också är en skillnad mot nyttjanderätterna.

För servitutsupplåtelser tas en marknadsmässig engångsavgift ut, vilket kallas intrångsersättning. Ersättningens storlek värderas för varje specifikt fall.